Sanna är i alla fall på dagis, Henke fick lämna henne idag hade väl gått sådär men orkar inte ens tänka på det nu. Vet ju att hon har det bra när hon är där och tycker det är viktigt att hon får vara där så mycket som möjligt nu innan det är dags att byta dagis.
Sen var det dags att ta hem Porschen, Michael var gullig och komma med släp så de kunde köra hem den. Tyvärr kunde han inte ställa in den i garaget än eftersom Bosse (snickaren) håller på med isoleringen och vinden. Så den får stå ute ett tag men det ska den väl klara.
För min del var det dags för min årliga kontroll hos hudläkaren.
Den gick bra och de hittade inga konstigheter bland mina miljarder födelsemärken. Dock är det ett som jag vill ta bort men det sitter lite dumt till nu när jag ammar så det får vänta tills våren.
Så var det dags att hämta Sanna för att åka hem och äta mellis innan det var dags för gymnastiken. Idag var det ju extra roligt eftersom även Henke skulle följa med och Sanna såg fram emot det jättemycket.
Men som vanligt så sätter hons sig på tvären så fort vi kommer in i hallen och det blir katastrof. Spelade ingen roll hur mycket vi försökte fjäska, muta, truga henne så var det inget som passade och hon skulle inte göra annat än att titta på. Det var bara tårar, sura miner och ingenting var roligt. Tålamodet försvann på både mig och Henke och det slutade med att vi tog ungen under armen och åkte hem. Detta blev sista gången för nu orkar jag inte mer och hon vill ju uppenbarligen inte så då tänker jag inte tvinga henne. MEN nu blir det inga mer aktiviteter för henne på ett tag. Det är ju inte direkt gratis med aktiviteter så de pengarna sparar vi nu. Få se om hon kanske är mogen för något till nästa höst men det tar vi då. Gymnastiken är i alla fall ett minne blott nu.
När vi kommit hem allihop och fått lugnat ner oss så kom pappa på besök och lättade upp stämningen.
Men som vanligt så sätter hons sig på tvären så fort vi kommer in i hallen och det blir katastrof. Spelade ingen roll hur mycket vi försökte fjäska, muta, truga henne så var det inget som passade och hon skulle inte göra annat än att titta på. Det var bara tårar, sura miner och ingenting var roligt. Tålamodet försvann på både mig och Henke och det slutade med att vi tog ungen under armen och åkte hem. Detta blev sista gången för nu orkar jag inte mer och hon vill ju uppenbarligen inte så då tänker jag inte tvinga henne. MEN nu blir det inga mer aktiviteter för henne på ett tag. Det är ju inte direkt gratis med aktiviteter så de pengarna sparar vi nu. Få se om hon kanske är mogen för något till nästa höst men det tar vi då. Gymnastiken är i alla fall ett minne blott nu.
När vi kommit hem allihop och fått lugnat ner oss så kom pappa på besök och lättade upp stämningen.
Vi får åka tillbaka till IKEA och lämna tillbaka det mesta av det vi köpte igår. Sannas nya stol var defekt så det gick inte att sätta ihop den, besticklådorna passade inte och en av kryddhyllorna är överflödig. Men det är ju kul på IKEA så here we come again.
Nu verkar det som förkylningen även har hittat till mig, halsen gör ont och jag känner mig allmänt hängig. Men det är bara att bita ihop och hoppas på att det försvinner fort.
Kökslådorna är i alla fall uppackade nu. Jisses vilket skafferi vi har!! Det sväljer hur mycket som helst. Jag som var lite orolig för att vi hade mindre antal skåp här mot vad vi hade tidigare hade inte behövt bekymra mig för fem öre. Det går in hur mycket som helst i vårt grymma skafferi. ME LIKE!!!
Nä nu finns det fler lådor att packa upp....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar