Förutom med Johanna så delar jag även min födelsedag med Hampus, Daniel, Hubbe, Alex och Vidal ;)
Jahapp då var man 37 år gammal nu då... 27 låter betydligt bättre men nä nu ska jag inte vara sån. Har faktiskt ingen åldersnoja, har inte tid att ha det helt enkelt. Älskar att fylla år så då rimmar det ju lite illa med att man har ont av att bli äldre.
Dagen har varit så bra den kan vara när man är mitt i en flytt, en genomförkyld treåring och en extremt gnällig bebis ;)
Började dagen med att känna abstinensen efter att få komma ut på mina promenader. Teknikern från Telia skulle komma idag så promenaden brann inne, sen är Sanna sjuk så det hade ändå inte funkat idag. Men man blir lite frustrerad när man vet att det bara är några dagar kvar tills vi flyttar och att det kommer bli dåligt med promenader denna och nästa vecka. Solen sken också och det gjorde inte abstinensen bättre direkt. Men är så oerhört glad att jag känner så istället för att känna YES en bra ursäkt för att slippa gå. Det betyder ju att jag är på rätt väg.
Ringde till dagis och fick höra att det var många barn som var hemma idag. Känns som de flesta är 15 timmars barnen. Går feber och förkylningar nu så det är bara att hoppas att det går över snart. Blir väl att hon får vara hemma i morgon med och hoppas att det funkar på torsdag för då ska de fotograferas. Vill så gärna ha den där gruppbilden eftersom det kommer bli den sista från Fjärilen. Vill hemskt gärna känna den där lyxen av att ha så nära till dagis en sista gång, att slippa ta bilen också. För sen är det ju bilen som gäller. Så please låt mig få njuta av att promenera fram och tillbaka till dagis minst en dag till.
Så hur gick det då med Telia idag. Tja det hade ju kunnat gå bättre om jag säger så... Var som vi misstänkte ingen kontakt i huset, finns två telejack men till vilken nytta när det inte är någon tråd dragen från stationen som bara står några meter ifrån huset? Så nu står vi på ruta ett igen, fast detta kom ju inte som någon överraskning precis.
Det som händer nu är att teknikern skulle bolla lite med några andra och sen hoppas jag att de återkommer så snart som möjligt. Jag tycker väl i och för sig att de borde sett detta tidigare men eftersom jag inte är insatt själv i det hela så ska jag nog inte säga för mycket. Håll tummarna på att de återkommer och säger att de inte behöver gräva upp vår uppfart för att gräva ner en kabel...
Min lilla sjukling
Sanna gör sig hemmastadd i huset
Så är det då denna lilla gnällspik... Herregud vad hon gnäller säger jag bara. Kan inte komma ihåg att Sanna var i närheten så missnöjd som denna lilla är. Fast å andra sidan så hade jag ju bara Sanna att ta hand om då så det är lite orättvist att jämföra så. MEN den här lilla damen tycker verkligen inte om att sova... och när hon inte sover då är hon så übergnällig.
Fick trots gnäll packat upp några lådor i alla fall innan vi åkte till Kungsmässan för att äta en sen lunch. Stackars Sanna har haft en HEMSK hosta hela dagen. Men piggnade till något efter maten och åt faktiskt ganska duktigt.
Snabb handling innan det var dags att åka hem till flyttkaoset här hemma. Emma somnade i bilen hem och jag hade en förhoppning om att hon skulle fortsätta sova när jag tog ur henne ur bilstolen. Nope de dagarna är förbi, hon vaknar direkt så jag borde ha låtit henne sitta kvar i den...
17.20 somnade hon äntligen och då hade hon varit vaken sen 11.30 med undantag på de där tio minuterna. Yes nu kan jag börja röja tänkte jag men nope hon sov inte ens i tjugo minuter. Fattar inte vad det är hon går på?
Hon kom till ro 22.30 ikväll och då hade hon sovit två korta stunder innan där jag ropat hej och trott att nu är hon i drömmarnas värld för kvällen. Sen vaknar hon ju varannan timme och vill ha mat. Försöker tappert med gröt men hon är inte så mottaglig för mat... Hon fick i och för sig smaka på äpple i kväll och det verkade falla henne i smaken.
Tapeten till Sannas rum hade kommit idag, Henke och Sanna åkte och hämtade den. Snacka om snabb leverans! Den beställdes i helgen och kom redan idag. Imponerad!
Fick ett STORT FINT paket
Tur att man har en medhjälpare
Tjohooooo jag har äntligen fått min Kitchen Aid!!!!! Åh vad här ska bakas! Har velat ha en väldigt länge och nästan ångrat att jag valde en Assistent för tre och ett halvt år sen när det var prat om Kitchen Aid första gången. Då gjorde jag massor med research och kom fram till att Ankarsrum Assistent var den som uppfyllde mina krav bäst. Visst den är inte i närheten så snygg som KA men starkare motor, inte lika dyra tillbehör mm Det jag däremot inte tänkte på var att när man bakar annat än bröd i den så är det ett stort hål i botten på skålen eftersom motorn sitter där. KA har sin motor där uppe och gör att det blir en hel skål så att säga. Lättare att lägga i ingredienser och få ur allt ur skålen. Så nu har jag (enligt mitt tycke) det bästa av de bästa :) LOVE IT!!! Så TUSEN TACK älskling, mamma och Stefan! Vet redan vart den ska stå och den kommer passa in perfekt i mitt nya fina kök!
Vid läggdags hostade Sanna så mycket att hon kräktes. Stackars liten! Kände mig så maktlös som inte kunde springa upp och trösta henne men satt fast med Emma vid bröstet. Henke fixade det galant och det tvivlar jag aldrig på men man vill ju så gärna komma och hjälpa till och trösta. Hon kände att hon var på väg att kräkas och hann in på toaletten innan det kom. DUKTIGA tjejen!!! Imponerad över vilken koll hon börjar få på sina kroppssignaler. Hon hade ju lika gärna kunnat kräkts i sängen.
När slemmet väl kommit upp så mådde hon mycket bättre, fick lite hostmedicin och en guldpeng innan det var dags att hoppa i säng igen.
Nattugglan...
Nu är klockan kvart över ett och Emma vägrar komma till ro, så fort jag lägger ner henne så vaknar hon... Börjar tröttna på att agera madrass. Hoppas att den här fasen är slut snart! Eller är det så att hon känner av flytten tro, påverkas hon av röran här hemma? Hon somnar om så fort hon känner mig nära.
Har i det stora hela haft en bra födelsedag i alla fall och blev otroligt rörd när jag såg alla gratulationer jag fått på Facebook. Över 100 st räknade jag det till, en rejäl och välbehövlig egoboost blev det när jag läste igenom dem. Tänk att det finns så många som ville skicka en grattishälsning, det trodde jag inte. Tack så mycket det värmde ordentligt i höstmörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar