Hormonell

Första natten innebar amning varannan timme, ett riktigt litet matvrak som kommit till världen! Just nu så spelar sömnen mindre roll då man svävar på moln även om man är trött. Enda tråkiga var att Henke skulle åka hem :( Är jätteglad att vi fick lite mer än ett dygn i hop i alla fall med bebisen men Sanna väntade på att pappa skulle komma så det var bara att släppa iväg honom.

Hade fasat för när han skulle åka och det blev en hel del tårar från mig när han hade åkt. Visst jag hade ju lilltjejen som jag fick lyxen att njuta av på egen hand men det är ändå något visst med att få tillbringa tiden ihop på BB. Speciellt med tanke på att vi förmodligen inte kommer att hamna där igen, man ska aldrig säga aldrig men vi är mer än nöjda med två friska fina barn. Är inte direkt sugen på att gå igenom en graviditet till heller eller en förlossning till för den delen...

Idag har de testat hörseln på den lilla. Så mycket smidigare i Varberg än det var på Östra. Här kom de in på rummet och gjorde det, på Östra fick vi gå igenom halva sjukhuset (kändes det som i alla fall). Hon klarade testet utan anmärkning ;)

Hade gått väldigt bra för Sanna att sova borta för första gången så där kunde jag andas ut. Är så stolt över min stora sessa! Inte en endaste tår hade hon fällt. Hon hade hållt Maria i handen och sagt att hon saknade oss. Maria hade då sagt att vi saknar henne också och då fick hon svaret att "min pappa kommer i morgon men inte mamma" Älskade unge!!!! Saknaden efter henne är enorm men vetskapen att hon har det så bra gör det lite lättare att hantera.

Henke åkte efter lunch och fy vad tomt det blev. Hormonerna var inte roliga i dag heller, babybluesen kom tidigare denna gången. Med Sanna kom den efter 48 timmar, nu kom den direkt. Så det var jättejobbigt när han åkte men som sagt det var bara att bita ihop och ta det.

Ser ut som hon gått en match mot en kattunge, naglarna är sylvassa på henne. Henke hann fila ner dem innan han åkte.

Myyyyys!!!

Älskade lilla tjej

Sover sover och sover

Kan bli arg också när maten inte serveras fort nog 

Var en väldigt trött Henke jag pratade med ikväll. Sanna hade blivit jätteglad när han kom, de hade stannat en stund och fikat, tjejerna hade gjort chokladbollar. Hon hade haft det så bra att det blev vilda protester när de skulle åka hem och det är ett riktigt bra betyg. 

Mitt blodtryck är fortsatt högt, undrar vad det är som gör att det inte vill gå ner. 

Har hållt mig ganska mycket på rummet sen Henke åkte, skippade middagen och gick ut och hämtade kvällsmat som jag åt på rummet. Då har jag i alla fall sällskap av TV, hatar att äta ensam och känner mig inte direkt social utan vill hellre vara i fred. 

Så kan väl sammanfatta denna dag med att man fortfarande är i lyckorus över lilla sessan men hormonerna har inte varit så snälla idag. Skumt hur man kan vara så glad men samtidigt så ledsen....