Treårskontroll

Blev sådär med sömnen i natt... Har legat och funderat på vändningsförsöket och oron har kommit mer och mer. Så med väldigt störd sömn så kommer migrän som ett brev på posten. Dessutom känner jag att jag har en förkylning som är på g. Inget drömscenario just nu....

Pratade med en av mina kunder på jobbet, de hade gjort vändningsförsök på sitt första barn och han sa att det skulle de aldrig göra om. Mina funderingar blev ju inte bättre av det :S Men mailade till Rebekka, min fd kollegas fru som är barnmorska på specen på Östra och sen ringde jag även ner till Varbergs Förlossning och fick prata med en jättegullig barnmorska där som lugnade mig lite. Får försöka se det som att det är 50 % chans till att jag slipper kejsarsnitt om jag gör detta. Sen måste jag ju förlita mig på vården och att de vet vad de gör...

Även Rebekka lugnade min oro mycket och även om jag inte ser fram emot att göra detta så känner jag att det är värt att göra det även om det inte finns några garantier.

Idag var det bokat treårskontroll på BVC för Sanna så jag hämtade henne redan kl 14 vilket var tur i oturen för jag möttes av en ledsen tjej i Vivecas knä. Dessutom en stor svullnad på kinden och ganska medtagen. Visade sig att hon hade sprungit rätt in i en stolpe när hon lekte med sina kompisar. Stackaren fick jätteont! Vi har ju varit jätteskonade från skador när det kommer till Sanna och speciellt när hon är på dagis så de har ju aldrig hört henne gråta på det sättet. De hade ringt efter mig precis när jag klev innanför dörren. Usch vad jag tyckte synd om henne och vad man känner sig maktlös när man inte var på plats för att trösta. MEN det är ju sånt här som händer och jag vet att hon är väldigt trygg med pedagogerna och hon satt kvar en bra stund i Vivecas knä. Någon gång ska ju vara den första gången det händer något.

Treårskontrollen gick bra och de berömmer henne för att hon är så långt framme i talet. Nu följer hon sin kurva igen och det var skönt att vikten är back on track igen. Nu väger hon 14.4 kg och är 94,3 cm lång. Lilla tjejen börjar verkligen bli stor. Det där med vägning och mätning är ju inte riktigt hennes favoritgrej att göra så det blev lite tårar när det var dags att mätas men det gick över ganska fort. Så en OK stämpel i rumpan blev det ;)

Närakuten ligger ganska nära BVC så jag tog en sväng in där för säkerhets skull för att de kunde kolla på Sanna. Gillar ju inte att gå till det stället men tog en chansning och det var inget folk där alls. Så på ca tio minuter fick vi komma in och läkaren tittade på henne. Hon kollade henne i ögon, öron och kände på kinden men eftersom hon inte hade kräkts eller tuppat av så var det ingen fara med henne. Alltid skönt ändå att ha det dokumenterat. När läkaren ville lyssna på Sannas hjärta och tog fram sitt stetoskop säger Sanna spontant MEN jag har ingen bebis i magen! Hon brukar leka med sitt stetoskop och lyssna på min mage och säga att hon lyssnar på bebisen. 

Hemma sen blev hon ordentligt bortskämd eftersom hon varit så duktigt så det blev kaka på en tisdag och även lite saft. Hon toppade det dessutom med att få både glass och paket när pappa kom hem.  Så dagen slutade i alla fall väldigt bra för henne.

Somnade väldigt snabbt efter en jobbig dag

Vintern visar återigen att det är den som bestämmer och våren får stå tillbaka. Lika kallt i morse och nu ikväll så vräker snön ner.... Så här kom bakslaget... Mars är fortfarande en vintermånad...