Vi har väl varit ganska trötta alla tre idag så det gjorde inte så mycket att det inte blev något Liseberg. Istället bestämde vi oss för att ta en liten shoppingrunda på Kungsmässan, vilken inte blev så lyckad... Sanna var på strålande humör när vi åkte och när vi kom in. Vi tog en vända bort till Polarn och Pyret för att hitta korta strumpor till henne. Givetvis så fanns det inga med halkisar under, förstår inte varför de inte gör det? Vi köpte i alla fall några par som hon kan ha i skorna när hon har skor på sig. Tittade lite på rean som börjar bli ganska utplockad nu men hittade i alla fall en tröja och ett par byxor till henne på rean och två tröjor som inte var på rea. Hon har varit stl 92 ganska länge nu på tröjor (1-2 år enl PoP) men fick bara en känning av att kanske skulle testa stl 98 nu och tur var väl det för nu är det den storleken som gäller.
När vi skulle prova tröjorna på henne började protesterna och hon slutade lyssna totalt på vad vi sa till henne. Eller det började egentligen när hon fick en ballong i affären och vägrade säga tack. Sanna brukar vara jätteduktig med det men nu bara vägrade hon. Det tog sin lilla tid och en del tjurande men till slut kom det ett tack. Så där hade testandet av mitt tålamod börjat. Ett tålamod som sagt inte varit det bästa idag... När hon sen började springa iväg från mig när det var dags att prova tröjorna försvann det lilla som var kvar av tålamodet. Så tredje gången hon sprang drog jag tag ordentligt i henne för att hon skulle stanna. Givetvis blev det tårar och skrik från hennes sida istället då vilket gjorde mig ännu argare. Henke blev nog lite förvånad över hur hårt jag faktiskt drog tag i Sanna och ska väl erkänna att det inte var riktigt meningen att det skulle bli så hårt. Det var ju inte så hårt att jag skadade henne men tillräckligt för att hon skulle förstå allvaret och börja lyssna. Hon är inne i en period när hon kan total ignorera en och man skulle kunna tro att hon är döv. Fruktansvärt jobbigt i vissa stunder och jag hoppas innerligt att hon växer från det snarast!!! Slutade i alla fall med att tröjorna blev provade, av mitt lilla tålamod som fanns när vi åkte fanns inte ett spår kvar så jag skickade ut Henke och Sanna ur affären så jag kunde betala i lugn och ro.
Visst sjutton är det pinsamt att man tappar tålamodet inför andra men samtidigt så måste jag ju visa Sanna att hon inte kan bete sig hur som helst. Var ju inte så att jag stod och gapade och skrek på henne i affären men tillrättavisad blev hon. Hela besöket slutade i alla fall med att hon varken fick glassen hon ville ha eller fick gå till lekplatsen sen. Rätt eller fel? Ingen aning om hon kanske är för liten för att bli "straffad" och hon kanske inte alls förstår varför hon inte fick varken glass eller lekplats besök idag. Blev i alla fall raka vägen hem utan att fått uträttat ärenden som skulle göras idag. Henke släppte av oss hemma och han åkte till Maxi för att handla. Väl hemma försökte jag förklara för henne varför det blev som det blev och bad henne även om ursäkt för att jag hade tagit tag i henne. Vet inte om det berodde på detta men efter det vände humöret på henne och hon har varit helt underbar resten av kvällen.
Visst ska det inte gå ut över henne att jag har sovit för lite men jag är inte mer än människa jag heller och anledningen att jag skriver om det är för att jag vill komma ihåg även de lite mindre roliga stunderna i framtiden. Det är inte en dans på rosor med barn även om det låter så många gånger. Vi har haft tur att få en otroligt snäll liten tjej men givetvis måste även hon testa gränserna och hon är inte alltid en liten ängel om det nu är så att man har gjort sken av det ;)
Kvällen blev i alla fall väldigt bra. Tog en vända tillbaka till affären då jag hade glömt att vi behövde köpa sallad och lite andra småsaker eftersom vi skulle grilla. Utmanade ödet och tog med mig Sanna... och det gick hur bra som helst. Hon var superduktig, inget gnäll, inga protester utan det var en liten hjälpsam tjej som ville hjälpa till.
Får ändå väldigt dåligt samvete varje gång jag tappar tålamodet med henne. Hatar verkligen att vara arg på henne men det är ju ofrånkomligt. Så otroligt skönt att vi fick en sån mysig kväll och bra avslut på dagen, det dämpar det dåliga samvetet något i alla fall.
Henke grillade kyckling och jag gjorde potatis, sötpotatis, morötter och palsternacka i ungen och sen sallad. Passade även på att testa att göra egen Tzatziki, Maria brukar göra det och den är ju så himmelskt god. Så jag tänkte att jag testar och det blev väldigt gott, så mycket godare än den man köper. Middagen blev hur god som helst. Innan maten var riktigt klar säger hon "Nu ska jag gå och äta" både Henke och jag tappade hakan för just det här med maten brukar oftast innebära en kamp. Hon åt dessutom med väldigt god aptit och säger helt plötsligt "Det var ganska gott" vilket fick både Henke och mig att börja skratta.
En mätt, belåten och glad tjej
Var den dröm att lägga henne idag, hon somnade nästan direkt och jag är förvånad över att jag inte somnade samtidigt. Vi hade hyrt film så jag ville i alla fall försöka att se en del av den. Jag brukar ju se halva filmerna sen somnar jag oavsett om det är en bra eller dålig film. Ikväll skulle vi se Hamilton och jag hade förhoppningar om att i alla fall hålla mig vaken en del av den.
Lyckades hålla mig vaken till hela filmen, var lite tufft i mitten men lyckades ändå hålla mig vaken. Filmen var ganska bra även om jag tycker att den var lite invecklad i bland.
Nu är klockan på tok för mycket och ögonen går verkligen i kors, blev ett längre inlägg än jag räknade med... Ska släpa mig upp för trappan och krypa ner och bege mig till drömmarnas land.
Älskade du, ha INTE dåligt samvete. Du är en underbar mamma och det vet jag att även Sanna tycker!!!:) kram din marie
SvaraRadera