Idag fick mamma veta, som började gråta även denna gången ;) Hon är för söt min lilla mamma. Om allt går som det ska så har hon fått / kommer få barnbarn 2007 (Isabella), 2009 (Anton), 2010 (Sanna), 2011 (Adrian), 2012 (Adrian ska få en lillasyster och Sanna får med andra ord en liten kusin till) och 2013 kommer miraklet som ligger i min mage och växer just nu till världen. WOW vilken barnaskara, riktigt kul att det är så nära i åldrarna på dem också.
Även Jimmie och Nizella fick veta då jag tog svängen förbi dem när jag var på väg från mamma till Onsala.
Passade på att slå en signal till pappa också när jag åkte därifrån så nu vet även han. Jonas försökte jag få tag i men han svarade inte. Jag tog inte riktigt nyheten om att han skulle bli pappa så tätt inpå Adrian på bästa sätt så det återstår att se hur han kommer att ta nyheten om att han ska bli morbror igen.... Tror inte han blir lika chockad över min nyhet som jag blev över hans...
Henke hade berättat för sin mamma och syster så nu vet majoriteten av familjerna det goda nyheten.
Fortfarande är det väldigt overkligt och jag springer på toa stup i kvarten och tror att mensen har kommit...
Med Sanna kunde jag knappt vänta tills det blev morgon (testade mig på kvällen med henne första testet) innan jag kontaktade barnmorskan. Nu känner jag att det är bättre att vänta några veckor för det tar ju ett tag innan man ska dit ändå. Med Sanna fick jag förresten göra tre stycken test för att Henke skulle bli övertygad ;) Denna gången räckte det bara med ett hihihi fast han sa igår, har du bara gjort ett test? Kommer förmodligen att göra ett test till för att få det ännu mer bekräftat för mig själv om inte annat.
När jag plussade med Sanna fick man ju massor av tankar och frågor i huvudet. Andra gången trodde jag man skulle vara helt cool lugn och inte ha så mycket tankar och frågor. Där hade jag fel (som vanligt när jag föreställer mig hur det ska bli) har kanske inte riktigt lika många frågor men tankarna är nog lika många och frågorna är annorlunda. Jag kan inte begripa hur man ska kunna älska ett barn till lika mycket som jag älskar Sanna. Fast om jag vänder på det så trodde jag inte att man kunde älska någon så mycket som jag älskar henne så det blir nog samma starka kärlek till även detta barn.
Tänk att min lilla skrutta ska bli storasyter! Oj vad stor hon kommer att kännas då. Ska verkligen passa på att njuta för fullt sista tiden som hon är ensambarn. Njuta av enkelheten av att bara ha ett barn att ta hänsyn till. Sen blir det att njuta av bebis igen (HJÄLP! Hur var det man gjorde med en bebis??). Ser fram emot att få njuta av att se syskonkärleken växa fram mellan dem så småningom.
L Ä N G T A R !!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar