Ett år går så fort....

Så var denna dagen till enda... Sannas första födelsedag! Dagen har verkligen gått i rasande fart precis som detta året... Vart tog tiden vägen?? Tycker det känns som igår man åkte in till förlossningen men ändå som det är en livstid sen.. Konstigt det där hur tiden ibland känns som den står stilla och ibland som om någon trycker fast forward.... Har varit en väldigt känslomässigt jobbig helg... Just för att jag tycker att tiden går på tok för fort. Vart tog min lilla bebis vägen?? Så det har varit många "åh för ett år sen gjorde jag det" "för ett år sen var det så" Tror dock att det kommer att vara så varje gång min lilla skrutta fyller år. Är själv uppvuxen med att mamma satt och berättade varje år vad som hände för X antal år sen på min födelsedag. Spelar ingen roll hur många gånger man hört historierna de hörde till, utan dem ingen riktigt födelsedag... Fast på senare år har det väl varit lite si sådär med historierna från mamma.. Men jag är helt övertygad om att hon får en speciell känsla i kroppen varje år när jag eller mina syskon fyller år. Vill att Sanna ska få med sig detta och tror det kommer att komma naturligt.
Det jobbiga med denna helgen har varit att det varit en sån känslomässig bergodalbana. Det är ju väldigt vanligt att man får "baby blues" någon dag / dagar efter en förlossning och visst fick jag en släng av den när hormonerna tar över och man kan börja gråta för minsta lilla. Jag blev alldeles till mig när vi stod i kön för läkarkontrollen av Sanna när vi var på BB. Usch helt plötsligt när vi står där och hör hur bebisarna före oss börjar skrika känner jag hur mina tårar börjar rinna. Var tvungen att ta ett varv i korridoren, för jag ville inte visa Henke att jag var ledsen eftersom jag inte kunde förklara varför jag var ledsen. Dum som jag var tycker jag i efterhand. Vet att han skulle ha förstått men just då ville jag för allt i världen inte visa att jag var ledsen... Men men tillbaka till nu =) Denna helgen fick jag verkligen ett återfall av baby blues om det nu är möjligt efter ett år.. Kan väl knappast skylla på hormoner men jag kan ju försöka =) Tack o lov att jag har Marie ! Vi är väldigt lika när det kommer till att vara sentimentala och tänka tillbaka. Hon har dock sitt framför sig eftersom världens finaste Rasmus inte har fyllt ett än men det är bara två och en halv vecka kvar...
Ja ja tiden kan man ju inte göra något åt och det är bara att försöka njuta av varje sekund man har. Innan man hinner blinka har hon väl flyttat hemifrån.. usch hemska tanke ....
Min lilla älskling ligger här bredvid och sover som en stock. Har varit en stor dag för henne idag utan att hon förstår varför... Och när det kommer till mig så får jag nog ta och tuffa till mig och lära mig att acceptera att tiden går fort....

Nu när mamma flyttade så hittade hon min gamla klänning. Den köpte min morbror till mig när han var i London 1977 och jag bar den på min ett års dag =) Så givetvis var jag tvungen att prova den även på Sanna ...

Nu ska jag hälsa John Blund välkommen ..zzzzzzz