Tänkte att jag skulle börja denna dag med att chocka kroppen ordentligt med en väckning som hette duga... Sista eftertraktade stäpeln och givetvis det jobbigaste passet till sist. Men hur svårt kan det vara? 30 min går väl fort...
FY F*N säger jag bara vilket pass.. trodde jag skulle kräkas efter fem minuter... Snacka om att få ett slag i ansiktet att man har MYCKET kvar innan man klarar av ett sånt där pass.... Det var i alla fall bättre än sprinten men ja det blir en utmaning i sig att sikta på att klara av ett sånt pass. Någonstans i bakhuvudet hörde jag en röst att det här är kul eller rättare sagt jag försökte tappert att intala mig det.
Nu har jag i alla fall tränat ihop två PT timmar :) Stolt över mig själv att jag fick ihop det, utmaningen var ju åtta pass på fyra veckor, jag lyckades få ihop 16 pass på den tiden. Eller jag fick ihop fler pass men det var dessa 16 pass som räknades. Ska bli väldigt spännande att se vad det innebär med PT
Eftermiddagen var betydligt tyngre, det var dags för begravning av Johans pappa Claes.
En väldigt fin begravning med mycket känslor. Imponerad över Johans två fina tal han höll med sådan värme och kärlek till sin pappa.
Sov gott Claes <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar