torsdag 2 april 2015

Första påskäggen

Idag blev det en sväng till Coop och Kungsmässan för att kolla efter sakers tt lägga i tjejernas påskägg. Även reka lite inför påskfirandet med familjen Johansson / Larsson, det brukar ju bli äggjakt även med dem. Så efter lämning av Sanna åkte Emma och jag iväg med första stopp Coop.


Emma blev kär i denna "lilla" nallebjörn



Hon kan lukta sig till pennor


Gick och hämtade en bil till henne och inbillade mig att hon skulle vara nöjd i den. Det var hon en stund i alla fall 




Måla är kul


Trött tjej i leksaksaffären


Piggnade till i hissen



Så bra med affärer som har sysselsättning för barn.



Första mötet med påskharen



Så fort hon kom upp på scenen började hon dansa och sjunga. 



Puss





Idag stanande vi kvar en stund på lekplatsen som är inne på förskolan. Kan ju vara bra att Emma lär sig den nu inför starten till hösten.










Vackra Sanna









Vår underbara granne kom och knackade på för att ge tjejerna ett påskägg var. Så uppskattat och så gulligt av henne! 
















På väg in till Linda och Steve för att få träffa lilla ögonstenen Ebba! Himlen var helt magisk




Hon är så fin lilla Ebba och det var så underbart att få träffa henne. Ska bli kul att få lära känna henne och följa med på hennes resa genom livet. Vet inte riktigt varför men denna lilla tjej får mig att bli så känslomässig. Tårarna rann när jag såg henne första gången och jag är så lycklig för deras skull. 



När det blev dags att åka hem hade klockan sprungit iväg alldeles för snabbt som vanligt och jag stannade längre än jag hade planerat. Gick där i min egen lilla värld upp till bilen och möter helt plötsligt en kille med huva som kommer gående mot mig. Mörkrädd är jag ju från början och nu höll jag nästan på att göra på mig. Såg inte ansiktet på honom och fick nästan panik, vart skulle jag ta vägen? Ville ju inte heller visa hur rädd jag var så jag promenerar fram till kanten för att "ta ett kort på utsikten" samtidigt som jag hela tiden sneglar på vart han tar vägen. Så fort jag kommer runt hörnet så lägger jag benen på ryggen och springer så fort jag kan och låser dörrarna. Larvig man är egentligen men man vet ju aldrig vad det är för någon man möter på och det är sorgligt att man ska behöva känna rädsla men så ser ju tyvärr världen ut idag. 









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar