Mycket som var intressant på vägen till dagis i morse
Tänker alltid när jag vaknar att idag struntar jag i att promenera eller idag blir det bara en kort promenad. Men när jag väl är uppe så är det så naturligt att dra på sig träningskläderna och det känns skönt att man övervinner alla dåliga ursäkter. I morse kände jag att trampdynorna var riktigt ömma och en blåsa under ena foten kunde ha stoppat mig men envisheten fanns där ändå ;)
Tog mig tid att stanna och ta lite kort under promenaden, telefonen brukar inte samarbeta utan stänga av sig när jag gör det. Fick pausa RunKeeper och stänga av Spotify för att det skulle funka. Men ska det behöva vara så? Ska man inte kunna ha igång flera appar och ändå ta kort? Nä här så besviken på Ipone 5 och väntar bara på att kunna få byta bort den, bara ett år kvar av bindningstiden...
Blev lite kortare idag men 7 km är jag ändå väldigt nöjd med att jag lyckades skrapa ihop.
Passerade en överviktigt rökande kvinna vid en busshållplats och kunde bara känna hur GLAD jag är över att jag slutat röka! Tänkte att det där kunde ju vara jag som stod där och kedjerökte. Usch ryser jag bara tänker på det. Ändå så är hjärnan så skadad att jag ibland fortfarande kan känna ett sug av cigaretter. Nä, har väldigt svårt att tro att jag kommer börja med den skiten igen.
Något som slår mig ganska ofta är hur illa det luktar lång väg! Jag kände att hon stod och rökte säkert 25 meter innan jag passerade henne. Det hade jag aldrig någon tanke på när jag rökte men vilka stora områden det är som blir förpestade egentligen. Hua!
Innan det var dags att hämta Sanna och Valter från dagis hann jag faktiskt med att packa två lådor! WOW för det händer liksom inte så mycket när det kommer till packningen just nu. Känns som tiden bara snurrar på men förstår inte vad vi gör med den. Denna veckan har försvunnit innan jag ens hunnit säga ordet packa.
Blev en sväng till lekplatsen, gäller verkligen att passa på nu att gå dit när vädret är så underbart som det är just nu och sen blir det ju inte lika enkelt när vi inte bor här längre.
Farten blir bara högre och högre
Usch har fått separationsångest... Känslorna är lite all over the place just nu. Längtar som sjutton efter att få flytta in i drömhuset samtidigt som jag är superledsen över att flytta ifrån det vi har. Kanske inte kommer att sakna huset så mycket, fast jo det tror jag nog att jag kommer att göra lite i alla fall, men framför allt kommer jag ju att sakna folket som bor här. Har ju lärt känna så otroligt gulliga människor och det är ju så enkelt för Sanna när hon har kompisar så nära. Men det är bara att bita ihop, för vem säger att det inte blir likadant i Onsala? Och skulle det inte funka där så får vi väl flytta tillbaka till området. Så bort bort bort alla ångestkänslor!!!
När jag satt och funderade på detta tidigare under dagen så slog det mig att den situationen man sitter i nu när man är mammaledig faktiskt tar slut om lite mer än ett år. Då spelar det ju ingen roll vart man bor för då har man ju ändå inte så mycket tid över som man har nu. Nä jag ska inte fundera så mycket, bättre att ta det som det kommer. Förhoppningsvis kommer jag att hålla kontakten med mina nyfunna vänner ändå.
Efter lekplatsen gick Valter och Sanna hem till Kevin en stund för att leka. Då passade jag på att packa ner ytterligare en låda.
Känns skönt att hon börjar utöka sin bekvämlighetszon och vågar vara lite mer själv hos sina kompisar. Och det är ju skönt när man bor så nära att man kan vara där på 2 röda om det skulle behövas. Hon ville inte gå hem samtidigt som Valter så hon fick stanna en liten stund till och det är ju ett positivt betyg. Stort steg för henne men även för mig, skulle nog ha svårt att lämna henne där det inte är gångavstånd hemifrån än så länge.
Vi firade i alla fall våra 14 (!!!!) år tillsamman med pizza från Pizzaboden.
Gjorde det hela lite mer romantiskt med tända ljus
Tack för 14 fantastiska år (mesta av dem i alla fall för jag ljuger om jag säger att det bara varit bra). Hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att vi skulle vara där vi är idag då. Två underbara barn, ett planerat bröllop (inom ett par år) och ska precis flytta in i vårt drömhus. Och det var bara sammanfattningen av de senaste snart fyra åren. Älskar dig hjärtat mer och mer för varje år som går och hoppas på många många många fler år tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar