Utvecklingssamtal

John Blund kom till slut men han tog väldigt lång tid på sig så sanden han slängde i mina ögon räckte alltför långt in på förmiddagen....Inte så att jag fick sova länge för båda tjejerna var vakna vid åtta så det var bara att tappert försöka gnugga bort sanden.

Första gången hon ser sig själv i spegeln och verkligen tittar på det hon ser

Glassmonstret

Slog i tån i lördags och kan säga att det gör ONT!

Har varit en del gnäll under dagen så det har varit svårt att få något gjort. Utanför dörren kom vi inte förrän vid 16... Allt har tagit fem gånger så lång tid eftersom Emma har envisats med att bara ta powernaps istället för att sova längre pass. Lyckades i alla fall duscha både Sanna och mig, tvätta och hänga upp en maskin tvätt och laga lunch, så lite nöjd med mig själv är jag ändå :)

Har varit många leenden också under dagen

Idag var det dags för utvecklingssamtal på dagis. Alltid kul att höra om Sannas framsteg och det är verkligen FRAMSTEG sen hon började där. Då ville hon inte vara med och leka utan satt i sin vagn och studerade de andra barnen. Usch det hugger i mitt hjärta när jag tänker tillbaka på inskolningen. Har sagt det förr och kommer säga det igen, det var något av det värsta jag varit med om när hon började på dagis. Nu älskar hon verkligen att vara där och tar för sig, är glad, pigg och positiv. Värmer ett mammahjärta att veta att hon trivs och att hon har det bra. 

Till hösten blir det nya äventyr för då byter hon avdelning från blå till grön. De hade gjort studiebesök på den avdelningen förra veckan och i morgon är det ett nytt besök. Blir ju några nya barn som kommer också från den röda avdelningen och även två utifrån. En av de som kommer utifrån är grannen Olivia. Totalt blir det 20 barn som det ser ut nu, idag är de 17 st på blå. 

Har inte reflekterat så mycket över hur många barn de är men det känns som det är en ganska stor barngrupp. Nu är ju en del av barnen 15 timmars barn precis som Sanna så det kommer ju inte vara så stor grupp hela tiden. Hur det kommer gå visar sig till hösten men det är inget jag tänker så mycket på nu, först ska vi ju ha en lång härlig sommar.

Efter utvecklingssamtalet åkte vi ut en liten stund till Buerås, Sanna ville så gärna prova flickorna Johanssons nya fina studsmatta. Igår när vi var där så regnade det och då blev det inget studsande.

Hoppa hoppa hoppa

Vissa roar sig med att ta av däck 

Massor med spring i benen, Sanna hade massor med energi att göra av med 

Glad

Gladare

Gladast

En liten lekstund inomhus hann vi med också innan vi åkte hemåt. Två timmar som gick i rasande fart...

Det röda diademet vill Sanna ha på sig jämt nu, få se hur det går att säga till henne i morgon att hon inte ska ha det på sig på dagis.

Idag ringde de från Din Bil och den nya bilen kommer att vara klar att hämtas denna vecka. PANIK!!! hade inte räknat med att den skulle vara klar än på ett par veckor... Micran är ju inte såld än, så hur ska det här gå? Får testa att sänka priset och om inte annat se vad jag får för den nere på Volkswagen. Det löser sig säkert det med.

Satt och läste på FB nu i kväll och blev så glad när jag såg att en bekant hade skrivit att deras dotter kommit till världen igår. Så långt hade jag ett leende på läpparna, sen försvann leendet och tårarna steg i ögonen istället. Den lilla hade redan blivit hämtad av änglarna. Att gå ifrån att känna glädje till sorg på ett par sekunder var vidrigt, Fy vad det knöt sig i magen! Mina tankar går till familjen och det går inte ens att föreställa sig vad de går igenom. 

ALL KÄRLEK OCH STYRKA TILL ER !

När man får vetskap om en sådan oerhörd tragedi så tittar man och kramar lite extra mycket och hårt på sina egna barn. Man är oerhört lyckligt lottad att ha fått två friska (vad vi vet i alla fall) fina barn utan några större komplikationer. Man borde verkligen stanna upp och vara mer tacksam än vad man är! Framför allt njuta mer och sluta hänga upp sig på småsaker. Livet är ingen självklarhet som man ska ta för givet, man borde njuta av varje sekund som det vore den sista.