Sju små steg

När jag tagit på Sanna hennes skor och ställt nere henne på golvet passade hon på att knalla iväg. Marie och Rasmus stod i köket och det var dit hon hade tagit sikte på.

Jag bara stod och gapade av förvåning! Vilken underbar känsla det var att se henne spatsera. Sju steg räknade vi till att det blev innan hon satte sig ner. Hon förstod nog inte riktigt uppståndelsen som blev av att hon reste sig upp och gick. Tårarna kom i ögonen på mig, så stolt över min lilla sessa.

Kul att Marie fick se det också så jag kunde dela ögonblicket med någon. Tycker synd om Henke som missade det...

Tänk att sju små steg kan vara så stort!!!

Min lilla tjej börjar bli stor....