Babysim och storhandling

Hade svårt för att somna igårkväll. Istället för att ligga och vända och vrida på mig passade jag på att titta på två avsnitt av Gossip Girl. Vips var klockan halv tre! Bad en bön att Sanna skulle sova till åtminstone kl nio så jag fick sex timmars sömn i alla fall.. Drömde konstiga drömmar och vaknade flera gånger av att jag tyckte det luktade som någon lagade mat, olika maträtter varje gång... Skumt vad drömmar kan vara verkliga ibland...

Sanna vaknade kl 8 och det vara bara att bita ihop och gå upp.

Blev en förmiddag med mycket bus och vid halv elva snåret kommer även Henke upp.. Åh vad jag hade velat sova till halv elva =) Svår balansgång det där när man tänker efter... Henke jobbar och sliter måndag till torsdag och varje lördag, då är det väl egentligen inte mer än rätt att han kan få sova ut när han är ledig. Fast vänder man på det så går ju jag upp tidigt varje dag numer sedan Sanna bestämde sig för att bli en morgonmänniska.. Så vad är rätt och vad är fel? Mest rättvisa är väl att vi får en sovmorgon var...så förhoppningsvis får jag sussa lite längre på söndag  =) Vi får väl se hur det blir med den saken....

Fredag eftermiddag innebär babysim vid Lilla Bommen. Det har vi gjort sedan Sanna var runt 12 veckor (har för mig att hon var 10 veckor men det spelar ju ingen roll) Hon fullkomligt älskar att vara i vattnet! Hon hade en liten svacka vid jul när hon inte ens ville bada i sin badbalja här hemma. Då var det nära att vi slutade med babysimet när kursen var slut men så vände det och helt plötsligt blev hon väldigt aktiv i vattnet. Vi bestämde oss då för att gå även den sista babysimkursen som har nr 5 och heter Späckhuggaren....Sen ska vi sluta har vi sagt MEN idag började vi prata om att man kanske skulle fortsätta på miniplasket sen. Är ganska mysigt att ha en familjeaktivitet inbokad varje vecka. Tiden är inte så bra, fredagar kl 15.15 men man har ändå vant sig vid det nu. Så vi får väl se om vi fortsätter framöver.

Här är lite bilder från första gångerna =)

Efter simmet var det Kungsmässan som hägrade. Dags att handla inför middagsbjudningen imorgon =)

Äntligen verkar det som vi kommer att få till den där middagen vi har pratat om sen innan nyår med Michael och Maria. Först skulle de komma hit och äta på nyårsafton men då blev de och vi sjuka, sen skulle de kommit för ca en månad sen, då blev Henke sjuk... Sen bestämde vi helgen efter det och då fick Henke magsjuka... Så det har vilat en förbannelse över den här middagen. Kommer inte ropa hej förrän de har gått ut genom dörren för att åka hem imorgon =) Trevlig kommer det bli! Freddie kommer också en sväng och äter. Ska bli supermysigt!

Det blir två rätters meny 

Oxfilé med potatisgratäng och sallad

Vitchokladpannacotta med färska bär 

Mums vad det ska bli gott!

Nä nu är det dags att försöka göra sig i ordning för sängen och hoppas att jag kommer somna fortare idag...

Sussa gott!

Lekstan

Idag har det varit en äventyrsdag för lilla Sanna. Vi begav oss till Lekstan tillsammans med Max och Jessica. Ett riktigt toppenställe för barn i alla åldrar! Riktigt bra upplagt också, det fanns tre avdelningar. En för 0 - 3 åringar en för 3 - 6 åringar och en stor avdelning för barn över 6 år. Fast man fick vara där man själv ville. Fördelen med det är ju att de små kan få vara ifred utan att de stora barnen springer på dem. Vi höll oss först i ministaden men vågade oss på att gå till mellan avdelningen. Var inte så mycket barn där idag och jag antar att vardagar är bättre att gå dit på.

Sanna och Max älskade det! De fick vara för sig själva och leka medans vi satt och tittade på. Hur bra som helst. Testade att hoppa på en studsmatta med Sanna och hon skrattade så hon nästan kiknade =) Underbara unge!

Sanna fick öva massor på att krypa och börjar bli ganska duktig på det =) Går inte så fort men det går ju framåt!

Henke han dit en sväng också innan det var dags att åka hem.

En riktigt mysig eftermiddag och dit kommer vi åka många fler gånger...

Nä nu ska jag gå och sova, imorgon står det babysim på agendan.

Sussa gott

Att vara hemma eller jobba

Har precis sett Kvällsöppet på TV4 där det ikväll var debatt om hemmafruar... Jag ska egentligen inte se debatter för jag blir så otroligt uppjagad! Kan inte förstå varför inte varje familj kan få bestämma själva hur man vill göra. Varför ska en politiker gå in och bestämma vad som är bäst? Sitter en ursäkta språket jäkla sosse och säger "Alla får göra som de vill men väljer man att stanna hemma så kom inte att gnäll sen när ni är pensionärer att ni är fattiga! Samhället ska inte behöva betala för er för att ni väljer att inte arbeta" Sen sitter Katerina Janouch och snackar om att när det blir skillsmässa så blir hemmafrun utblottad och fattig. Vad då när??? Man kan väl inte gå in med inställningen att det ska bli skillsmässa??? Och slutar nu äktenskapet mot förmodan i skillsmässa så får man väl ta det hindret då? Man kan ju inte leva tillsammans med någon och tro att vi ändå ska skiljas åt?? Finns så många stolpskott som ska sätta normer om hur man ska vara och inte vara...

Jag sa innan jag blev med barn att usch jag vill inte vara hemma och mammaledig mer än max ett halv år, jag var så otroligt rädd för att missa saker på jobbet...Helt dum i huvudet var jag när jag resonerade så. Idag skulle jag mer än gärna vara hemma ett par år till! Trodde jag skulle klättra på väggarna men oj vad fel jag hade! Jag saknar inte jobbet för fem öre och får nästan ångest och ont i magen bara jag tänker på att att jag ska börja jobba i september. Har redan varit hemma i över ett år och jag stormtrivs med det! Visst det har både för och nackdelar men det har även livet med en karriär. Vi har det otroligt bra i Sverige som får möjligheten att få vara hemma så länge som vi kan... Det jag därermot sätter mig emot ordentligt är att varje familj inte själva kan få bestämma hur föräldrarledigheten ska fördelas.

I vårt fall är det ju så att Henke inte kan vara pappaledig eftersom han är egen företagare. Vi har vissa vänner och bekanta som sätter sig emot det och menar på att allt är möjligt och det är väl klart att Henke ska och kan vara pappaledig. NEJ de har bestämt på sitt jobb att de inte tar ut pappadagar och detta visste jag när jag bestämde mig för att skaffa barn med honom. Jag vet att jag kommer att få ta ut mest VAB och att jag skulle få vara hemma längre MEN jag ser det som ett privilegium! Politikerna har ju dock bestämt att 60 dagar får han inte överlåta till mig och det retar gallfeber på mig! Jämställdhetsfrågan har gått så långt över styr att jag mår illa bara av att tänka på den! Jag anser att varje familj är fullt kapabla till att bestämma hur dagarna ska fördelas. Ge varje förälder hälften av dagarna man har och så får man sen överlåta så många man vill. Då blir det i mina ögen fair !

En annan sak som jag reflekterat över nu när Sanna har fyllt ett år är att jag nu måste ta ut mammapenning 5 dagar i veckan för att inte förlora min SGI. Dvs jag har inget val för annars får jag ju inga pengar när jag blir sjuk exempelvis. Även detta stör jag mig på! När jag nu satt och skulle fylla i dagarna så tänkte jag att då får jag ta lågdagarna att fylla upp med.. Lågdagar som jag för övrigt undrar vad de egentligen fyller för funktion, varför inte ha fullt betalda dagar? Nu kunde jag inte fylla ut med lågdagarna för jag hade inte tagit ut tillräckligt med mammadagar! Så inte ens det får man bestämma själv...

Nä myndigheterna i Sverige idiotförklarar oss i mina ögon och nu är jag så arg så jag undrar hur jag ska klara av att somna. Bästa att avsluta här med andra ord annars kommer jag ånga upp mig ännu mer för jag har mycket mycket mer att säga om den här frågan. Fast det tar vi en annan dag!

Sussa gott

Mysdag på hög nivå!

Idag är det exakt ett år sedan vi kom hem från BB...nostalgitrippen fortsätter.... Hemfärden från BB kommer vi aldrig att glömma... När Sanna kom till världen var det snöstorm ute så Henke fick skotta fram bilen och sen försöka montera in basen till bilstolen ute i kylan. Nu i efterhand kan man ju fråga sig varför vi inte hade monterat in den innan... ja ja det är lätt att vara efterklok... Tack o lov så snöade det inte när Henke skulle ut och montera den men det hade ju kommit en HEL del snö så det tog en stund för honom att få fram bilen... Stackaren slet som ett djur ! Vårt rum hade fönster ut mot där bilen var parkerad och kunde se honom hela tiden när han kämpade. Först hittade han inte knappen / nyckeln för att stänga av airbagen så han var tvungen att ringa Volvo. Det visade sig att nyckeln till det satt på den vanliga nyckeln... Inte lätt att veta.... Sen var det att montera in basen i kylan.. Vi hade inte varit på BB mer än två dygn men kände att det var dags att klippa navelsträngen med tryggheten och åka hem till verkligheten. Visst var man lite tveksam till om man inte skulle stanna en dag eller två till och det hade inte varit några problem men vi kände ändå att vi var färdiga. Amningen funkade, hörseltest, pkutest och läkarundersökningen avklarad utan anmärkningar. Så ready or not bestämde vi oss för att åka hem med en skräckblandad förtjusning... Vi som tyckte det var läskigt att bara gå till hörselscreeningen som låg i en annan byggnad med vår guldklimp skulle sätta oss i en bil och köra med henne... Fick till slut på henne overallen och satt henne i babyskyddet, såååå liten hon var!!! In i bilen och sen var det bara att åka hem...Vi hade ju inte direkt stenkoll på hur det där med bilbarnstolar funkar och Henke hade monterat det som det stod var ju bara det att vi inte tänkt på att det fanns inställningar i själva babyskyddet också och det stod inte på det lägsta... Så vad händer? Jo i fösta backen som är precis utanför Östra åker ju Sannas huvud ner och blir hängande...Svårt att förklara men ungefär som om man sitter och sover och huvudet åker fram... Så jag fick ju sätta mig i mitten av baksätet för att nå fram till henne och stödja upp huvudet.. Så satt jag hela vägen hem från BB (vi pratade senast idag om det och vi frågar oss varför vi inte stannade någonstans istället och fixade i ordning det...Ja ja jag tror i och för sig inte att vi hade löst det längs vägkanten ändå och vi ville ju bara hem..) Givetvis hamnade vi ju i rustningtrafik och vägarbeten på en måndag men det gick ändå ganska smärtfritt.. Smärtfritt är dock inte ordet jag skulle beskriva hemresan för mig..Nyförlöst med två stygn fick jag sitta med benen i sär för att kunna stötta upp Sannas huvudet. Vilken syn det måste ha varit hahahaha Fick lite panik när vi väl kommer hem och Henke ställer sig och pratar med grannen istället för att ta Sanna och avlösa mig...Kändes som han pratade med honom i evigheter men det var bara typ 30 sekunder. Grannarna hade nämligen varit så gulliga att de hade hjälp till att skotta! Tur för det kom sjuka mängder snö den helgen. Tyvärr tog jag inga kort på snön, hade annat att ta bilder på =)

Vilken känsla det var att få komma hem med sin lilla bebis, Trodde att det skulle vara mer skrämmande än det var! Var skönt att komma hem till sina saker och få bo in sig med vår lilla dotter. Jag är glad över att vi inte stannade längre på BB för idag när vi ser tillbaka på det så ser vi den underbara bubblan och inget trist eller långtråkigt. Kanske inte hade blivit det om vi stannat några dagar till men det får vi aldrig veta. Är också så glad över att vi valde Östra så vi fick ett eget rum och Henke fick stanna hela tiden. Var en del diskussioner om Varberg vs Östra men på något sätt har Östra alltid tilltalat mig på ett annat sätt, kanske för att jag själv är född där? Många säger att Varberg är ju så mycket bättre och mysigare och kanske är det så men vi är otroligt nöjda med Östra och omhändertagandet där! Blir det fler barn så blir det Östra igen =)

Idag skulle vi ha gått på Jennas ett års kalas men eftersom Sanna inte är helt hundra ville jag inte riskera att hon smittade ner någon av de andra barnen så vi fick stå över detta kalas.
Istället åkte vi och hälsade på goaste Madde, Emelina och Alexander. Både E och A har varit krassliga och E var dessutom snorig så det var ingen risk att vi skulle smitta ner dem i alla fall =) Blev en riktigt mysig heldag där. Sanna trodde nog att hon kommit till himmelriket när hon fick sitta och leka inne i Alexanders rum med alla hans fina leksaker. Dessutom passade hon på att öva på att krypa fram och tillbaka på mattorna. Det lossnar fort när det väl lossnar =)

Här är några bilder från en annan underbar eftermiddag i höstas med familjen Johansson

Madde bakade ett underbart gott bröd när vi var där och vi fick med oss en bit hem! Längtar redan till frukost när jag ska sätta tänderna i det!!!  MUMS

På vägen hem tog vi en sväng förbi svärmor och tog en kopp te. Sanna var väl kanske inte riktigt på sitt bästa humör den sista stunden vi var där för att uttrycka det milt... Klart att hon var helt slut efter att ha lekt hela dagen och knappt sovit något.

Har haft en riktig toppen dag och kors i taket så ligger jag redan nerbäddad och redo att möta John Blund. Måste verkligen försöka somna tidigare på kvällarna nu när Sanna helt plötsligt har blivit en morgon människa... Idag vaknade hon halv åtta, få se när hon vaknar i morgon....

Nä nu ska jag titta på ett avsnitt av Deperate Housewives innan John Blund kommer.

Sussa gott

En dag som inte riktigt blev som den var tänkt

Idag hade vi egentligen planerat att ta en lång och härlig promenad med finaste Max och Jessica men det blev inte riktigt så... Sanna vaknar snorig och ganska varm så jag misstänkte att hon hade feber. Hon var ändå relativt pigg så jag struntade i att ge henne Alvedon. Så det blev till att stanna hemma och inne idag med mycket mys. När hon hade sovit (sov 2 timmar idag mitt på dagen, så länge brukar hon inte sova på dagen) och ätit så var hon nästan sig lik igen och mysandet ersattes av busande istället. Hon fullkomligt älskar ballonger!
Ett långt telefonsamtal med goaste Madde fick jag till innan det var dags att försöka lägga lilla stumpan igen. Tänkte att det blir väl ingen match att lägga henne en gång till men där hade jag fel... Blev lite mys och lite bus i sängen och helt plötsligt så vill hon ha något som ligger utom räckhåll och då kryper hon dit! Ser jag in syne tänkte jag?!? Vi hade inte räknat med att hon skulle krypa överhuvudtaget eftersom hon inte varit så intresserad av det...Eller intresserad har hon väl varit men vi har varit extremt dåliga på att låta henne vara på golvet och leka. Detta pga att hon har tendenser att helt plötsligt bara slänga sig bakåt. JAG VET att barn slår sig och JAG VET att jag är väldigt nojig och överbeskyddande och JAG VET att jag haft otroligt mycket åsikter om det här INNAN jag fick barn... Nu har det hur som helst blivit så att hon inte varit på golvet och det har ju givetvis resulterat i att hon inte krypit. Så ni kan ju gissa att jag blev förvånad när jag ser att hon numer får till det =) Hon har övat en del i sängen och de få gånger vi sitter på golvet men inte riktigt fått till det med fötterna. Men nu lite vingligt visserligen men hon tog sig från kant till kant. Blev inte sömn där inte utan vi gick ner och satt på golvet och lekte. Där försökte hon krypa på parketten men det gick inte lika bra. Lite för halt men ge henne några dagar så kommer hon att bemästra även det =)
Så ännu en stor dag idag i min lilla sessas liv.

Nu ligger hon helt utslagen med feber som kommer och går. Imorgon är vi bjudna på ett års kalas till Jenna men vi får se hur hon mår först, vill ju inte riskera att smitta någon.

ÄNTLIGEN har Marie bokat resa hit! Om två veckor kommer hon och underbara Rasmus och förgyller vår tillvaro ett par dagar. LÄNGTAR LÄNGTAR LÄNGTAR

Nu ska jag göra min lilla trollunge sällskap i drömmarnas värld!

Sussa gott!!

Ett år går så fort....

Så var denna dagen till enda... Sannas första födelsedag! Dagen har verkligen gått i rasande fart precis som detta året... Vart tog tiden vägen?? Tycker det känns som igår man åkte in till förlossningen men ändå som det är en livstid sen.. Konstigt det där hur tiden ibland känns som den står stilla och ibland som om någon trycker fast forward.... Har varit en väldigt känslomässigt jobbig helg... Just för att jag tycker att tiden går på tok för fort. Vart tog min lilla bebis vägen?? Så det har varit många "åh för ett år sen gjorde jag det" "för ett år sen var det så" Tror dock att det kommer att vara så varje gång min lilla skrutta fyller år. Är själv uppvuxen med att mamma satt och berättade varje år vad som hände för X antal år sen på min födelsedag. Spelar ingen roll hur många gånger man hört historierna de hörde till, utan dem ingen riktigt födelsedag... Fast på senare år har det väl varit lite si sådär med historierna från mamma.. Men jag är helt övertygad om att hon får en speciell känsla i kroppen varje år när jag eller mina syskon fyller år. Vill att Sanna ska få med sig detta och tror det kommer att komma naturligt.
Det jobbiga med denna helgen har varit att det varit en sån känslomässig bergodalbana. Det är ju väldigt vanligt att man får "baby blues" någon dag / dagar efter en förlossning och visst fick jag en släng av den när hormonerna tar över och man kan börja gråta för minsta lilla. Jag blev alldeles till mig när vi stod i kön för läkarkontrollen av Sanna när vi var på BB. Usch helt plötsligt när vi står där och hör hur bebisarna före oss börjar skrika känner jag hur mina tårar börjar rinna. Var tvungen att ta ett varv i korridoren, för jag ville inte visa Henke att jag var ledsen eftersom jag inte kunde förklara varför jag var ledsen. Dum som jag var tycker jag i efterhand. Vet att han skulle ha förstått men just då ville jag för allt i världen inte visa att jag var ledsen... Men men tillbaka till nu =) Denna helgen fick jag verkligen ett återfall av baby blues om det nu är möjligt efter ett år.. Kan väl knappast skylla på hormoner men jag kan ju försöka =) Tack o lov att jag har Marie ! Vi är väldigt lika när det kommer till att vara sentimentala och tänka tillbaka. Hon har dock sitt framför sig eftersom världens finaste Rasmus inte har fyllt ett än men det är bara två och en halv vecka kvar...
Ja ja tiden kan man ju inte göra något åt och det är bara att försöka njuta av varje sekund man har. Innan man hinner blinka har hon väl flyttat hemifrån.. usch hemska tanke ....
Min lilla älskling ligger här bredvid och sover som en stock. Har varit en stor dag för henne idag utan att hon förstår varför... Och när det kommer till mig så får jag nog ta och tuffa till mig och lära mig att acceptera att tiden går fort....

Nu när mamma flyttade så hittade hon min gamla klänning. Den köpte min morbror till mig när han var i London 1977 och jag bar den på min ett års dag =) Så givetvis var jag tvungen att prova den även på Sanna ...

Nu ska jag hälsa John Blund välkommen ..zzzzzzz