Vi hittade första koppan i söndagskväll i underlivet på henne och trodde först att det var en plita. Har inte hört att det går på förskolan nu så tänkte inte så mycket mer på det. Senare på kvällen ser vi några till utslag och förstår att nu är det nog dags.
Mycket riktigt på måndagen hade det kommit fler prickar men verkade inte bekymra henne ett dugg. Hon var som en duracell kanin med batterier som aldrig tog slut.... Sanna var hemma så de underhöll varandra och jag tänkte att det här blir nog betydligt lindrigare än när Sanna hade det. Men man ska aldrig ropa hej...
Tisdagen var det fler prickar och energin fanns inte där. Ringde till Vårdcentralen och fick komma dit kl 14 för att få medicin mot klådan. Tavegyl görs inte längre (buhuuuu) den hjälpte ju oss så bra när Sanna hade vattkoppor. Man får ju inte gå in i väntrummet när man har vattkoppor så vi fick gå in akutingången och där kom det en jättegullig distriktssköterska och tittade på henne. Emma som inte brukar bli blyg blev det nu, hon visade i alla fall sina koppor och fick två fina klistermärken som hon var så stolt över sen. Fick Aerius utskrivet så får hoppas att den är lika bra som Tavegyl.
Man nästan ser hur prickarna bara ploppar upp på henne.
Skingar tankarna på kliande prickar lite med en picnic
Nu har det ploppat upp lite i hårbotten
BLÄ för vattkoppor
Medicinen hjälper sådär... Kalla handdukar lindrar lite i alla fall
Kände direkt att detta kommer bli en lång natt. Emma superorolig och vaknar en gång i halvtimmen ungefär för att det kliar. Hon vill inte gärna sova själv utan så nära mig som möjligt, kan hon så gärna på mig. Usch vad jag lider med henne.
Henke och Sanna sov i vår säng och Emma och jag sov på madrassen i hennes rum, eller sov och sov det lilla som blev. Skönt att Sanna
